Oj, vad ovant det känns. Tillbaka i bloggvälden? Blogger.com har fått nytt utseende sen sist och jag känner mig lite vilsen när jag klickar mig fram bland alla flikar osv. Man kommer nog snart in i det igen. För så är det ju med det mesta i livet, i början känns allt det nya lite skrämmande, lite ovisst men snart blir även "det nya" vardag och det kommer nya utmaningar som känns spännande/skrämmande. Och det är just så livet är, ovisst och föränderligt. Jag har förresten slutat upp med att försöka "hitta mig själv", jag själv är ju här,
kroppsligt. Så.. jag har slutat leta nu. Istället har jag börjat lägga fokus på att lyssna på mig själv, mitt inre jag, och försöker gå in för att följa det som känns rätt, det som är jag, nu. För det är ju samma med oss männsikor som med livet, föränderligt. Jag är inte den som jag var för 5 år sedan, inte heller du. Så då blir det helt plötsligt meningslöst att "hitta sig själv", för innan jag har kommit fram till det så är inte jag längre den jag var i det ögonblicket. Nåväl, så fort kanske inte förändringen sker, och en viss grund finns ju förstås alltid kvar,men ändå. Fördelen med att se livet som en ständig förändring är att ingenting är statiskt, ingen förblir den man någon gång varit. Människan återskapas hela tiden, i varje möte. Det fina med att se föränderligheten är att det gör människan till en aktiv varlese, det är du själv som skapar bilden av dig själv. Och du gör det i ett sammanhang, fyllt av andra människor. Människor som också lever, är och förändras. Det är i samspelet med andra som vi är och blir till.
Hur kom jag egentligen in på det här? När det enda jag egenligen ville säga att jag tänkte ta upp det här med bloggandet lite smått igen.. Hmm, jag tror att den huvudsakliga orsaken till det är att jag, om ett par veckor, ska åka till Namibia för att göra praktik och vet då att det finns en och annan själ som är nyfiken på att läsa om/se vad vi (jag och min klasskompis) upplever där. En annan anledning till att jag tänkte försöka skriva några rader här då och då igen är att min hjärna stundtals går på övervarv av knasiga idéer (som ni märker ovan).
Måste också passa på att säga att jag fullkomligt Älskar känslan av att fylla kroppen med sånt som den mår bra av, tankar, mat osv. som ett tack till kroppen för att den gör det möjligt för mig att göra allt det som jag vill. Idag känner jag mig stark, som om världen är min arena och att jag kan göra allt jag vill, det är en skön känsla. Vi är alla värda det bästa i livet!
