blueberry pancakes

Lite plugg, mycket promenad och pannkakor med blåbär. Härlig dag idag.

jahaja

Ibland undrar jag om det bara är jag som byter hela min "livsvärld" såhär fort. Ena stunden känns allt frid och fröjd, jag är lyckligast på "planeten jorden" (för att citera en viss person). Nästa stund vänds allt upp-och-ner och jag känner mig som den mest förvirrade människan. Måste man ändra uppfattning om en person så fort? Måste allting vara svart och vitt? kanske en människa kan få vara lite "grå" ett tag tills man bestämt sig för om den ska få tillhöra den vita eller svarta sidan? Nedå, inte i min värld tydligen. Gahh! Hur svårt kan det vara att bestämma sig om saker och ting. Kan det verkligen vara så farligt att vandra runt i en flummig värld ett tag och inte riktigt veta? Ibland är det jobbigt att vara kontrollmänniska. Kanske bara skulle lugna ner mig en aning och se vart det hela leder...

Vem tror man att man är, att döma andra människor, som om man är så himla perfekt själv.

mest längtar jag till helgen..

..för i helgen ska jag få besök och två människor som jag tycker om, en kommer på fredagen och den andra på lördagen. Ska bli kos! På lördag dag ska jag dessutom jobba försa dagen som volontär i projektet för våldsutsatta kvinnor i missbruk, ska bli spännande.
Veckan bjuder inte på så mycket mer än mardrömspluggilugg i skolan, bara att kämpa på!

Från och med nu

Äter en jätte sen, stor, god frukost. Har två maskiner med tvätt igång. Hade finbesök igår i form av fyra klassisar, vi firade att tentan är inlämnad. Kvar finns ett berg av disk :/ hmm, ska ta tag i det snart. Lyssnar på Daniel Adams-Ray och tar en klunk apelsinte. 1½ timma tills träning med Emma. Ytterligare några timmar senare väntas fint besök. Åh vad jag gillar den här veckan såhär långt.. :)
En annan rolig sak som jag tänkte på lite nu är att jag har köpt mig en kamera, den är jättefin :)

Ett nytt år

Den människa som i dikten söker vad hon inte äger, hon säger utan att behöva säga eller ens veta det att livet, så som det är, inte är nog för att tillfredsställa den törst efter det absoluta som är grunden för människans villkor, och att det borde vara bättre. Vi behöver dikten för att på något sätt kunna leva de många liv som vi skulle vilja ha, fast vi nätt och jämnt har ett enda.
Mario Vargas Llosa