barnehagevisit

Befinner mig i Oslo för att besöka bästa Carro över helgen. Idag följde jag med henne till jobbet (där jag jobbade 2009) -barnehagen. Kära återseenden av vuxna och barn, även om de flesta av barnen som gick där under tiden jag jobbade går i skolan numer..
Hur som helst. Träffade ändå på några barn som faktiskt kände igen mig vilket var kul. Bland annat Morten (5år) som sa så här: Frida, jeg vill at du ska sitte vid siden av meg, fordi, at jeg elsker deg! Made my day.. :)

I övrigt har vi just avslutat de valbara kurserna och på måndag drar metodkursen igång som ska ligga till grund för C-uppsatsen vilken kommer att skrivas nu under våren. Med andra ord inte långt kvar av utbildningen, med allt vad det innebär. Spännande, läskigt, overkligt, härligt, allt.

Har iaf flyttat in i min nya lägenhet sedan sist, och trivs obeskrivligt bra. Häromdagen köpte jag den perfektaste fotöljen på second hand också.Den är vinröd i plych-tyg, och bara jätte fin! I den ska jag sitta och läsa, filosofera och bara koppla bort världen för en stund. Längtar :)

Farväl Africa

Är medveten om att jag den senaste tiden inte har varit särskilt duktig på att uppdatera här i bloggen. Kanske för att jag inte varit sjuk det senaste och därmed haft tid och ork att göra en massa roliga grejer istället för att hänga på rummet eller i skuggan. 

Har dock hunnit med att bränna mig rätt rejält, både på framsidan och baksidan av kroppen, bra jobbat Frida! Feberfrossa blev resultatet av det, men nu är allt som det ska igen och jag känner att jag inte vill åka hem. 

Sedan sist har vi bland annat varit i kyrkan. Skulle kunna varit en jätte trevlig upplevelse om det inte hade varit för att vi alla hade jordens bakfylla (efter Oktoberfesten) och detta i kombination med extrem värme i kyrkan och 2½ timmas predikan på 4 olika språk var lite för mycket för oss alla. 

Det har hänt så mycket det senaste att jag knappt vet vart jag ska börja men har i alla fall lämnat in rapporten nu, vilket känns oerhört skönt. Som vi slitit med den! Nu får vi bara hoppas att den blir godkänd. 

Igår var vi förövrigt väldigt kulturella: Först åkte vi (jag, Sabina och våra två svenska vänner) till en restaurang som serverade traditionell Namibisk mat. Man kunde välja ko-huvud, inälvor och allt möjligt konstigt. Vi fegade och tog var sin kycklinghalva. Till detta serverades en grötaktig grej, bestående av majsmjöl, som de äter till allt här. Dessutom spenat och (håll i er) worms, alltså maskar, som var friterade och tillagade på något vis. Maskarna var bättre än man kunde tro men tanken på att sitta och äta mask gjorde det hela lite smått äckligt.. Hur som helst drog vi sedan vidare till en restaurang för att käka efterrätt och ta en drink. Där hölls även en konsert med två grymma afrikanska tjejer. Kvällen avslutades sedan på en kareokey-bar, där vi mötte upp de tolv norskarna och lite annat folk, bland annat ett gäng Amerikaner som vi lärt känna. Sammanfattningsvis en mycket lyckad kväll, och en öl för ca 12 SEK är det inte ofta man får i Sverige ;)

På söndag går flyget tillbaka mot Sverige så nu är det hög tid att ge sig ut till poolen för att lapa sol och D-vitaminer inför vintern och mörkret hemma i Svealandet! 

Tiden rullar!

Ojoj en vecka sen sist jag skrev.. Hade trott att jag skulle ha massa tid att uppdatera bloggen när jag befann mig här i Afrika, men icke. Det är ganska fullt upp om dagarna med praktik och rapportskrivning och om kvällarna brukar det vara lite olika aktiviteter här på boendet, vilket förstås är kul! Fest, restaurangbesök, fransk afton med massor av crepes, filmkvällar och annat mys. I helgen som gick var vi på safari i Etosha, en helt fantastisk resa, som innebar riktigt riktigt campingliv med tält och hela köret och sen en massa vilda djur. Elefanter, lejon, giraffer, noshörningar, hyenor, och massa massa mer.. Kändes som att vara med i Mitt i Naturen, eller kanske mer Djungelboken. Tyvärr plågade den dumma öroninflammationen mig en del så kunde inte njuta fullt ut men var ändå glad att jag åkte med. Namibia är ett fantastiskt fint land och det är kul att ha sett lite mer än bara huvudstaden.

I söndags anlände 12 norska studenter och att dela kök osv osv med ca 20 andra är verkligen inget för mig, känner mig som en riktig enstöring men saknar min tysta sköna lägenhet lite :P Och att kunna umgås med vem man vill, när man vill, om man vill.
Örat är mycket bättre nu och jag känner mig lycklig, trodde ett tag att det aldrig skulle gå över.

Hoppas att ni har det bra där hemma!
Av uppdateringarna på fb har jag förstått att det redan börjat snöa lite, känns helt overkligt när man själv ligger ute vid poolen och steker.. ;)
Kram

En förjävlig dag!

Ja fy fan, den här dagen vill jag helst bara glömma. Mitt öra blir bara värre och värre. Sov typ 2-3 timmar idag pga att det kändes som att någon högg med en kniv inne i örat typ. Bestämde mig för att försöka få läkarhjälp igen. Tillsammans med några från boendet åkte vi iväg. Först till state-hospital, satt där i kö en bra stund för att få reda på att jag måste åka till ett annat hospital. Väl där fick vi vänta i 3 timmar, inget kösystem alls verkade det som och folk låg halvdöda på bårar runt om i salen. Blev till slut uppropad av läkaren som tog en snabb koll och konstaterade att han inte kunde hjälpa mig utan att jag fick åka till state-hospital (igen). Väl där hade läkarna slutat för dagen. I desperation gick jag till den första privat-läkaren men väl där fick jag veta att han inte var där utan var ute och opererade. Nu är jag helt slut och örat gör mer ont än nånsin. Bra dag Nu blir det till att testa tipset med lök i örat tills imorgon, hoppas att det ger effekt! 

Update!

Oj oj vad tiden rusar, om fyra veckor är man redan hemma i kalla Sverige igen. Bäst att njuta av varje dag. Har det riktigt bra här men tusan också att den här öroninflammationen aldrig ska ge med sig! Det tar ner mitt humör lite och gör att man blir lite slö om dagarna, men men bara att hänga i. Hoppas att jag är hyfsat på g till helgen för då väntar safari fredag till söndag :)

Helgen som gick tillbringade jag här på hostelet tillsammans med de övriga som inte åkte med till öknen. Vi har i huvudsak ett gäng på fyra personer och åhh vilka bra människor! Två tyskar som är här för att göra en stor forskarstudier och en kille från Nya Zeland som jobbar som pilot. Väldigt jordnära och fina människor. Så även om öknen säkert hade varit fantastiskt så är jag glad över att ha fått lite tid för mig själv och med dessa goa människor!

Här är även en bild från skolan med några av de goa barnen/ungdomarna från Onyose trust (day-care-center for people with disabilities). Jeffrey (killen med ljusblå skjorta i mitten skulle lätt kunna bli skådis :))

Har idag fått en "intervju" med vår handledare på organisationen Come to us och vi har fått lite mer klarhet i vad organisationen arbetar med osv. Elsebeth (vår lärare från högskolan) dök upp här på hostelet helt utan förvarning. Jätte skönt att få prata lite med henne kring våra tankar kring rapporten osv. 

Idag anlände två svenska studenter, skönt att kunna prata lite på sitt egna språk och slippa koncentrera sig för att förstå. 

Take care!

praktik och öroninflammation i en värld utan internet

Tjoho!
Ledsen att det dröjt ett tag sedan senaste uppdateringen men vi har inte riktigt haft någon internetuppkoppling det senaste, eller egentligen inte sedan vi kom för typ en vecka sedan. Jaja, man börjar vänja sig. Det enda som är lite jobbigt (förutom att inte kunna ha kontakt med nära och kära) är framför allt att man är så beroende av det för att kunna göra skoljobbet, kontakten med lärarna osv.

Praktiken är väl kanske inte riktigt vad vi hade förväntat oss, (fast det hade vi väl iof nästan förväntat oss att den inte skulle vara). Hittills har vi knappt sett skymten av vår handledare men har å andra sidan blivit väl mottagna på en organisation som arbetar med barn/vuxna med alla olika sorters funktionshinder. Både fysiska och psykiska, och där barnen/ungdomarna är på väldigt olika utvecklingsnivå.  
Idag försökte jag organisera lite fotboll och straffskytte med några av de "minst intellektuellt utvecklade" barnen, gick väl sådär haha, de klängde på mig och sprang runt som galningar. Har även haft en "intervju" med föreståndaren för att få mer koll på hur organisationen är uppbyggd och hur de tänker kring delaktighet osv, intressant.
Igår var det några socialarbetar-studenter från UNam (University of Namibia) som informerade om Hiv/Aids. Sjukdomen är relativt vanlig här i Namibia (20% av befolkningen men förmodligen mer då sjukdomen är mycket stigmatiserad). 

Syftet med den här kursen är att studera ledarskap, utvärdering och brukarmedverkan i en organisation. Saken är den att den struktur som vi är vana med i Sverige är i princip obefintlig här. Man kan också se det som att Sverige är mer strikt och stelt medan det är mindre byråkrat och mer känsla här. 

Igår eftermiddag åkte jag och Sabina in till stan tillsammans med Andrew (en av de som jobbar här) för att bli rundvisade i stan. Om det inte hade varit för hettan och för avsaknaden av skyskrapor hade man kunnat tro att man var i vilken Europeisk storstad som helst. 

Hur som helst börjar saker och ting komma lite mer på plats här nu och det har varit lite mindre av öl-varan och lite mer av seriösa saker som praktik nu det senaste. Har dock åkt på en öroninflammation så känner mig lite halvkrasslig. Har varit hos läkare och köpt penicillin så förhoppningsvis ska det ge med sig. Folket här på stället ska åka till öknen över helgen men jag blir nog hemma och kurerar mig. Kan nog vara skönt med lite tid för sig själv även om öknen förmodligen hade varit tusen gånger häftigare!

Stor kram från Frida

Namibia so far

Har nu varit ca ett dygn här på Wadadee som kommer att vara vårt boende de närmsta 5 veckorna. Resan hit gick bra, dock var den himlans lång och efter att ha sovit ca en halvtimma under res-dygnet var man hyfsat trött när Shaun och Andrew kom och hämtade upp oss på flygplatsen i Windhoek. Shaun är killen som äger stället vi bor på och Andrew är en anställd som egentligen kommer från Kanada. Båda är supertrevliga och det var inte alls svårt att bli känd med dem. Känns som att de är väldigt måna om att vi ska trivas vilket är toppen!

Wadadee ligger i Katatura, en förort till huvudstaden Windhoek och människorna som bor här i området är i allmänhet väldigt fattiga. Här bor endast svarta så vi som är ljusa känner oss lite ut-tittade. Men det är en härlig stämning och Shaun hejar och tjötar med allt och alla, han är uppväxt här i Katatura och verkar känna de flesta här.

Efter att ha packat upp och vilat en kort stund igår kväll åkte jag och Sabina tillsammans med Shaun och Andrew + hans flickvän från Kanada (Fransyska från början) och en tysk kille vid namn Arne till en restaurang, Jeo´s. Det var hur stort som helst och supermysigt, får lägga upp bilder efter hand. Det blev Gensbok (tror jag det hette) som är något slags vilddjur, typ blandning mellan häst/antilop. Smakade inte helt fel efter all flygplansmat! Blev några "1 meters öl" att dela på också, alkoholen är farligt billig här.

Idag har vi fått lite sightseeing i huvudstaden av Shaun och Melina, som också jobbar här. Var bland annat på banken och fixade uttag av pengar. I övrigt har vi mest slappat vid poolen (ja, det finns pool här:)) och tagit det lugnt. Ikväll blir det nog dock mer livat då det blir poolparty här på Wadadee.

Har bestämt oss för att åka på safari nästa helg vilket ska bli jätte kul!
Imorgon kommer förhoppningsvis vår handledare hit för att prata lite om upplägget av praktiken så att vi redo när den drar igång på måndag!

Ja, detta var ungefär allt för nu. Stor kram från Afrika :)

dan före...

Tänka sig att den här dagen skulle komma så fort, redan onsdag kväll och imorgon sitter vi på planet mot London för att sedan sätta oss på planet till Johannesburg, för att så småningom anlända till Windhoek, Namibia. Spännande, pirrigt, läskigt och fantastiskt kul ska det bli!

Goodbye Sweden, hello Africa!

Idag är det freedag

Klockan är 18.43, det är fredag och ja, jag tror bannemej att det får vara färdigpluggat för idag! Hemtenta-skrivning är det som gäller och jag känner att det är få saker som kan framkalla så mycket
ångest hos mig som just hemtentor, nåväl, nog om det.

Idag har jag även varit på seminarium för en kompis som skulle gå upp med sin D-uppsats, jisses. Man blir påmind om att det är dryga halvåret kvar tills man själv står där och ska försvara sin C-uppsats (visserligen inte riktigt samma nivå, men ändå).

Just nu handlar det om att försöka hinna träffa alla nära och kära inför resan, känns konstigt att inte få träffa alla godingar på nära sex veckor. Men tiden brukar ju ha en tendens att rusa iväg så förmodligen gäller det även denna gång (på gott och ont). För min del får gärna tiden rusa iväg under själva flygresan, har nämligen börjat få lite resfeber, iihhh.

The Pogues är det som går hem hos mig idag
http://www.youtube.com/watch?v=mjtzdummdCA

1 vecka kvar

Ojoj nu är det bara en vecka kvar till avresa. Känns fortfarande väldigt overkligt men samtidigt så himla spännande! Var och växlade pengar idag och skrev ut flygbiljetten så att resan inte är så långt borta borde till och med min hjärna snart fatta :P

Nu är det dags att sova så att man är pigg och glad till att sätta fart med hemtentan imorgon. Tjo!
Var föresten inne och kollade temperaturen i Namibia förut, ca 30 grader om dagarna, inte mig emot ;)

Runaways, Namibia och flytt (?!)

Hej hallå. Lyssnar på The Killers med låten Runaways och kan konstatera att jag har gjort det igen, nämligen lyckats med att proppa in allt för mycket fix och trix, samtidigt. Står just nu inför en del lite större val och beslut i livet. Det är inte som att: Ska jag köpa äpplen eller päron? Utan istället handlar det om grejer som att köpa sitt livs första lägenhet och att åka på praktik i ett land som ligger på andra sidan jorden, nämligen Namibia. Tror inte riktigt att jag har fattat det här med Namibia.. ska vi verkligen åka? Och framför allt har man tänkt på allt? Så på ett vis har nog allt kring lägenhetsköp varit bra. Det har avlett mina tankar från Namibia-resan och det senaste har jag faktiskt inte varit nervös inför resan en endaste gång. Nästan så att avsaknaden av nervositet gör mig lite nervös, haha.

Just nu handlar det om att få fixat kontrakt, få sagt upp den nuvarande lägenheten och dylikt innan jag om 2 veckor sitter på ett plan ner mot värmen. Innan dess ska det hinnas med att plugga, jobba och skriva en hemtenta. Here we go!

Länge sen sist

Oj, vad ovant det känns. Tillbaka i bloggvälden? Blogger.com har fått nytt utseende sen sist och jag känner mig lite vilsen när jag klickar mig fram bland alla flikar osv. Man kommer nog snart in i det igen. För så är det ju med det mesta i livet, i början känns allt det nya lite skrämmande, lite ovisst men snart blir även "det nya" vardag och det kommer nya utmaningar som känns spännande/skrämmande. Och det är just så livet är, ovisst och föränderligt. Jag har förresten slutat upp med att försöka "hitta mig själv", jag själv är ju här, kroppsligt. Så.. jag har slutat leta nu. Istället har jag börjat lägga fokus på att lyssna på mig själv, mitt inre jag, och försöker gå in för att följa det som känns rätt, det som är jag, nu. För det är ju samma med oss männsikor som med livet, föränderligt. Jag är inte den som jag var för 5 år sedan, inte heller du. Så då blir det helt plötsligt meningslöst att "hitta sig själv", för innan jag har kommit fram till det så är inte jag längre den jag var i det ögonblicket. Nåväl, så fort kanske inte förändringen sker, och en viss grund finns ju förstås alltid kvar,men ändå. Fördelen med att se livet som en ständig förändring är att ingenting är statiskt, ingen förblir den man någon gång varit. Människan återskapas hela tiden, i varje möte. Det fina med att se föränderligheten är att det gör människan till en aktiv varlese, det är du själv som skapar bilden av dig själv. Och du gör det i ett sammanhang, fyllt av andra människor. Människor som också lever, är och förändras. Det är i samspelet med andra som vi är och blir till. Hur kom jag egentligen in på det här? När det enda jag egenligen ville säga att jag tänkte ta upp det här med bloggandet lite smått igen.. Hmm, jag tror att den huvudsakliga orsaken till det är att jag, om ett par veckor, ska åka till Namibia för att göra praktik och vet då att det finns en och annan själ som är nyfiken på att läsa om/se vad vi (jag och min klasskompis) upplever där. En annan anledning till att jag tänkte försöka skriva några rader här då och då igen är att min hjärna stundtals går på övervarv av knasiga idéer (som ni märker ovan). Måste också passa på att säga att jag fullkomligt Älskar känslan av att fylla kroppen med sånt som den mår bra av, tankar, mat osv. som ett tack till kroppen för att den gör det möjligt för mig att göra allt det som jag vill. Idag känner jag mig stark, som om världen är min arena och att jag kan göra allt jag vill, det är en skön känsla. Vi är alla värda det bästa i livet!

det flyter på

Fram tills igår har jag känt mig aningens förvirrad, som om jag stått utanför min egen kropp utan att själv riktigt kunna styra över mig själv och mina tankar, en viss maktlöshet med andra ord. Inte speciellt bra men det är ungefär så det kännts. Jag vill bara att allt ska bli toppenbra och istället blir det bara halvbra eller inte ens det, jobbigt för en perfektionistisk människa med lätt kontrollbehov. Hehe shit vad är jag för en "anal" människa egentligen??

Well, kanske är jag påväg att hitta tillbaka till någon slags stabil grund igen, jag hoppas det iaf. Var på möte med hon som ska bli min handledare under vårens praktik, fick ett mycket bra intryck och det känns så himla skönt! Det är nog en av alla saker jag oroat mig över den senaste tiden och känslan av när saker faller på plats är riktigt skön.

I natt när jag inte kunde sova satte jag mig och läste gamla brev som jag fått under de senaste åren. Jag kan inte bli annat än rörd när jag inser hur många fina människor jag omges av, tack för att ni finns :)

julgodis och annat bra

Helgen har varit alldeles jätte bra! Kanske bäst av allt har varit att jag har kunnat frossa i julgodis-tillverkning. Ge mig en massa choklad, nötter och torkad frukt och jag är i himmelriket. Jag skulle lätt kunna göra tryfflar, choklad och andra godsaker varje dag hela året runt om det var så, inga problem.

Just nu lyssnar jag på skivan som jag fick av min kära klasskamrat efter besöket i Göteborg i torsdags. Fantastisk dag, fantastiska människor, fantastisk musik. Vilka underbart fina varelser det finns i denna värld. Jag bara njuter och tar in.

Överraskades med hemmagjord champagne i lördags: Herrljungacider + gin, att jag aldrig tänkt på det?! Förövrigt är jag känslomässigt förvirrad, och det känns som att mina känslor åker mer berg-och-dalbana än alla andras? Men det kanske bara är en felaktig uppfattning, vad vet jag?

Julrusch-shopping järnet klämdes in mellan skola och jobb i onsdags. In och ut i varenda affär på hela Överby, 1½ timma senare var varenda julklapp inhandlad. Inget att rekommendera men nu är det klart!

Idag är jag bara tacksam, att få sitta med en kopp te och förundras och fascineras över livet är allt jag behöver idag.
Ta hand om er och varandra!

snart är det jul

Igår var det första advent, södra och sydvästra Sverige drabbades av storm och översvämningar. Men den där snön får vi nog vänta på ett tag. I fönstren lyser adventsstjärnor och adventsljusstakar, åh det är så fint. Vaknade upp med feber i morse men annars är väl det mesta som vanligt.

I lördags var det ny-premiär för ett uteställe i min hem"by", det var himlans trevligt. Speciellt då en kompis fixat vip-biljetter, vilket innebar gratis inträde och garderob, obegränsat med champagne, snittar och fri bar fram till 23. Jag fattar inget? Haha nästan för bra för att vara sant :) 3 våningar, 3 dansgolv och tre barer. Det var som att vara tillbaka i 16-årsåldern och den tiden då man höll till på stället. Kul om det nya ägarna kan få igång stället igen, så som det var för x antal år sedan.

I skolan pluggar vi juridik, och jag måste säga att jag är positivt överraskad till kursen. Skadar nog inte att ha lite koll på de olika lagarna ändå.

Oj detta var verkligen ett osammanhängande inlägg, men det är ungefär så det känns i min hjärna för tillfället :P

Du lyser

Jag ska aldrig glömma den dagen när du fick mig att förstå. När du tog dig in i mitt liv, in i min hjärna. Den dagen när du gjorde mig synlig för mig själv. Du fick mig att känna att här hör jag hemma, här är jag trygg och här vill jag vara. Inget annat var egentligen viktigt. Du lyste och jag kunde inte sluta le. Jag sa, du är nästan för bra för att vara sann. Dina fingertoppar skrev fina saker på min hud. Du var så fin, jag kunde inte sluta le.

Jag ser dig ibland. Du lyser fortfarande, men för någon annan än mig.



Det är när livet håller på att rasa samman som man lär sig något om sig själv och om vad man vill. Vad som är viktigt. Och man blir tvungen att ta itu med sig själv. Förra veckan var för mig en lärdom i att man inte kan, eller bör, vara alla till lags. Vem tackar dig för det? Jag fick också lära mig att allt (jag jag tror faktiskt allt) går att lösa. Dessutom är människor mer förstående än vad man tror.

Lite Vardagskomik

Ja okej, "historien" som följer nu kanske inte är världens roligaste men i alla fall.. Idag: Vaknar upp på jobbet (och nej, jag hade inte råkat somna där utan det var liksom meningen, jag jobbade natt) tar mig hem för att hämta lagboken (idag började juridiken som vi ska ägna oss åt fram till jul) och äta en stadig frukost bestående av havregrynsgröt med solroskärnor, linfrön och blåbär. Mjölk till detta. Och så hembakt bröd med smör och ost. (Jag fullkomligt älskar frukostar. (Ibland när jag inte kan sova fantiserar jag om vad jag ska äta till frukost dagen efter och då blir liksom magen glad, och som vi alla vet- är magen glad, är människan glad.)

Nu virrade jag in mig på en massa som inte hade med saken att göra..

I alla fall till historien, efter att ha tittat på en mycket psykologiskt krävande film tidigare i eftermiddags kände jag att jag behövde ta mig ut! Sagt och gjort, på med träningskläder och ut på promenad! Har gått 10 m och blir omsprungen av en kille som verkar bo i grannhuset. Inget konstigt med det, folk springer faktiskt ibland. Av någon anledning tänkte jag; Tänk om det skulle bli så att vi var ute och sprang/gick exakt lika lång tid och därmed kommer tillbaka exakt samtidigt. (Ja, man tänker så mycket konstigt) Hur som helst fortsätter jag min promenad med p3 i öronen. Nu till det komiska: När jag, efter sisådär en halvtimma knallar upp för backen som leder till mitt lägenhetshus får jag se en människa komma joggande från höger. Vem kunde detta vara, om inte "springkillen".

Janesh och tenta

Thought of the day – How to choose a partner

Posted on | September 22, 2011 | 11 Comments

Share your life with someone who has enough time to look into your eyes and listen to the beating of your heart/Janesh Vaidya


Idag börjar tentaveckan, wish me luck!

namnlöst inlägg

Ibland blir jag bara lite stressad över att jag kanske vet hur jag vill ha det men att jag fan inte gör något för att det ska bli så. Jag tror att allt ska lösa sig av sig självt, men det kanske inte gör det.

vad gör man

vad gör man när klockan är mitt i natten och man inte kan sova. Jo man går upp och äter nötter, funkar inte. Man läser några kapitel i ens favoritbok, funkar inte. Man sätter sig ner och gör en lång lista av alla grejer som måste fixas inom det närmaste, funkar inte. Man bara låter pennan gå och skriver rakt ur hjärtat det första som dyker upp, verkar funka, tror jag somnade vid sisådär halv 5..

Det här är min text:
Det är inte alltid så lätt att vara människa. I vissa sammanhang känner vi oss små och obetydliga, vilsna. Som om alla andra är "rätt" och det bara är vi själva som verkar ha fötts på helt fel plats, i helt fel tid. Som om ingen förstår en, som om man är helt ensam med sina tankar och känslor. Alla människor kan inte vara på samma sätt, bör inte vara på samma sätt. Det handlar om att hitta sin egen väg och att hitta de människor som får just dig att må bra. Som ser mig, som förstår mig.
Känslan av att vara helt "rätt", att passa in, att vara en bland många andra och att bli tagen på allvar. Dessa är alla grundläggande behov som måste bli tillgodosedda för att vi som människor ska kunna känna tillfredsställelse med oss själva och i den verklighet vi lever i. Att känna sig behövd, sedd och älskad för den man är är avgörande för en människas välbefinnande. Så umgås, se och älska mer - det vinner vi alla på.

Kram på er!